Kan verkligen säga att inlägget igår gjorde står succe, fick flera hundra besökare på denhär lilla skitbloggen och jag blev riktigt chockad. Det fick mig verkligen att inse vilka underbart fina människor det finns som bryr sig, fick både sms, kommentarer osv efteråt och det gjorde mig så himla glad! TACK ♥

 

Annars igår så spenderade jag några timmar på sjukhuset, haft såna smärtor i sidan av magen så jag inte vetat vart jag ska ta vägen. Barnet mådde iaf bra och mig kunde dom inte hitta några "större fel" på haha, pinsamt. Men jag åkte hem igen iaf. Fick skjuts hem av en fin vän, stannade till på max och käkade lite sedan for vi vidare till mig där jag blev avlämnad.

 

Strax ska jag försöka ta mig ner till tvättstugan, har tvätttid idag så får se hur det går. Sen ikväll ska jag kanske iväg och bowla, osäker om jag orkar men vi får se. Annars tar jag de nog bara lugnt här hemma! Aja nu ska jag kliva upp och försöka äta något, återigen tack så mycket för den fina responsen igår! Ni anar inte vilken lycka det blev, speciellt när jag velade i säkert en halvtimme på om jag skulle posta inlägget eller inte. Jag är ju väldigt konflikträdd och otroligt osäker i mig själv vissa gånger men detta gjorde mig stark! Underbara människor. puss på er!

 

Jag vet inte vart jag ska börja, vad jag ska säga och vad jag inte ska säga. 

Jag vill bara skrika ut allt jag tänker och känner, men som vanligt blir det alltid ett himla liv..

 

Jag har fått en speciell gåva, en gåva som jag valt att ta hand om. Även en gåva som jag alltid kommer att finnas för! Det spelar ingen roll hur många som ser ner på mig nu, som tycker det var det dummaste beslutet jag någonsin har tagit osvosv. Listan kan göras lång! Det folk inte förstår är att man ibland MÅSTE tänka på sig själv också. 
För er som undrar så ja, jag är gravid. Har vetat om det i några månader och JA, jag ska behålla barnet. 

 

Jag har tidigare i mitt liv gjort två aborter, en medicinsk och en skrapning vilket inte är det roligaste att göra. Jag gjorde det helt enkelt för att jag inte var redo att bli mamma, jag var inte redo att ta hand om något när jag inte ens kunde ta hand om mig själv. För ca. 1-2 årsen hade jag även mycket cystor på äggstockarna vilket resulterade i att jag blev tvungen att ta bort min ena äggstock, det medför också 50% chans till graviditet och är man så barnkär som jag är så går det inte att sluta tänka på detta.

 

När jag fick reda på min graviditet så blev jag överlycklig samtidigt som jag inte visste vart jag skulle ta vägen och vad jag skulle göra, jag var i en stor chock och sökte tröst hos mina föräldrar som stöttade och hjälpte mig att hitta rätt beslut - gör det du själv känner för, vi stöttar dig oavsätt vad du väljer. 

Det var de båda mina föräldrar sa, självklart vill dom väll att jag ska vänta och det vill nog dom flesta föräldrar innerst inne. Men samtidigt så vet dom ju också vad jag har gått igenom, då vill dom inte "pusha" mig till någonting utan det blir mitt egna beslut. Det tycker jag var bra, jag är nöjd över deras reaktioner och allt det dom gjort och sagt till mig under min graviditet. 

 

Mitt liv har aldrig varit en dans på rosor, och när det väl ordnar till sig med både jobb och min flytt hemifrån så känns allt så himla bra, jag kunde inte välja att ta bort det fina som jag har i inne i mig. Jag valde att ta beslutet att jag ska bli mamma. Folk snackar mycket skit bakom min rygg, folk tar avstånd nu när jag blivit gravid och det finns få av mina "vänner" som faktiskt frågar hur jag ens mår. Jag orkar ärligt inte lägga energi på sådana människor som inte förstår bättre än så! Jag har tagit avstånd nu från massor av människor, man känner när det väl blir dags vilka vänner som är äkta och inte. Vilka bryr sig? vilka frågar hur du mår? vilka kommer plötsligt och ska bli vän med en? även den listan på frågor kan göras lång. Det är både folk som tar avstånd och folk som "beter sig som ens bästa vän" när man blir gravid. Det sistnämnda, vart har ni varit någonstans förut? När jag inte var gravid, varför brydde ni er inte då? Det finns så falska människor i denhär världen..

 

Men åter till graviditeten, jag har somsagt valt att behålla min fina som jag har i magen. Jag mår så himla bra av tanken på att jag inom några månader kommer att vara mamma! Att folk ser ner på mig för att jag inte tex. bor tillsammans med barnets pappa spelar ingen roll. Läste på en nybliven mammas fb för ett tag sen 

Det stämmer så himla väl, vad folk än säger och gör så kommer denna lilla människa vara det bästa jag någonsin varit med om, jag kommer älska personen förevigt. Jag har en underbar familj, jag har en underbar vän som vet precis vad jag går igenom och sen finns det massor av fina människor runtom som också stöttar mig. 

Mer än så behöver jag inte, för mig kommer det alltid vara så att mitt barn är prio 1. 

 

Jag ber er allihopa, sluta snacka så förbaskat mycket skit när det gäller detta. Sluta spekulera runtomkring och fråga istället MIG! Förstår ni inte att detta har varit bland de jobbigaste beslutet som finns att fatta? Förstår ni också hur jag egentligen känner när folk gör såhär? Låt mig få vara glad, låt mig få visa att jag kan ta hand om mitt barn. Det finns ingen som helst anledning till att ni ens bör yttra er! 

 

Jag vill absolut inte behöva sitta och varken försvara eller förklara något för er, men ni ger mig inget annat val och jag kände någonstans att jag ville få detta skrivet och sagt. Detta är mitt liv just nu, att vänta på att bli mamma! Och tro mig, för mig är detta de absolut bästa jag någonsin har gjort. 

 

 

Igår var jag hemma och tog det lugnt heeela kvällen, gick inte utanför dörren en enda gång, riktigt skönt. Vid 7 kom isabelle och umgicks med mig, fick lite ljuslyktor av henne som är superfina, tack! ♥ Sen såg vi på film och vid 11 for hon hem igen. Tog ett långt bad och bosatte mig sedan i sängen resten av kvällen/natten! Somnade inte förrän 4 imorse och var helt död när jag vaknade imorse. 

 

Nu har jag flyttat in i min nya lägenhet, är så himla nöjd! Dock är det massor kvar att fixa, möbler och lite smågrejer men jag överlever iallafall. Sovrummet och köket är nästan klart iallafall så det är bara vardagsrummet och kanske lite tavlor och liknande på vissa ställen men sova här kan man iallafall. Lillsyrran har fått sovit med mig här dom två första dagarna men inatt sover jag helt själv, få se hur det går! 

Igår var jag på birsta med mamma och syrran, handlade mat och en massa andra saker. Köpte även ett skitsnyggt duschmunstycke (stavning) som lyser olika färger beroende på värmen på vattnet. Fräntfränt! Sen åkte jag hem hit igen, fikade och spelade kort med syrran och sen la vi oss och sov. 

Idag har jag inte gjort något speciellt alls, käkade lite med bella nyss och nu är jag hemma själv här igen. Ska strax ta ett bad och se om det är något bra på tvn, idag är en sån dag där jag baaara ska slappa! Har sån huvudvärk och värk i kroppen också så jag orkar verkligen inte göra något alls. Kan lägga ut bilder på hur det ser ut här så fort det är färdigt, känns inge roligt att lägga ut just nu när det står kartonger och sånt lite överallt! Puss ♥