Det går nog inte en enda dag utan att jag tänker på dig, på det vi har haft och på oss två tillsammans.
Vi två har känt varandra så länge, vi känner och kan varandra helt utan till.

Jag minns första gången vi umgicks, jag gick i nian och var femton år gammal, vilket då kändes stort.
Jag minns att jag skolkade från skolan och gick hem till dig, du kom och mötte mig halvvägs.
Vi låg hos dig, jag hade precis piercat tungan och kunde inte prata, du bara skrattade..
Vi slog på en film, låg och höll om varandra och kramades länge. Sen gav du mig den första pussen!
En puss som helt plötsligt blev hur många pussar som helst.
Jag minns vad han som piercade mig sa:
- "varken snusa, röka, pussas, ha oralsex osv på 2-4 veckor.."
För mig hade de bara gått en dag, jag kunde inte motstå dig, jag svävade på moln.

Efter det så smsade och pratade vi mycket, vi träffades lite då och då men tillslut gled vi ifrån varandra.
Fem år höll det på sådär, vi höll på fram och tillbaks, de gick ett halvår och sen träffades vi igen osv.
Jag förstår inte hur vi orkade? Vad höll vi på med?

Men en dag minns jag riktigt speciellt..
Du kom hem till mig och vi satt och spelade xbox och drack lite vin. Det var då allt började!
Jag var så rädd, mina känslor som hade försvunnit för dig började byggas upp, jag kunde inte sluta tänka.
Minnen från förr började sakta fylla mitt huvud och jag kunde inte tänka på något annat!
Jag var rädd att du skulle försvinna och att jag skulle stå där ensam igen.

Vi träffades många gånger efter det, vi gjorde roliga saker tillsammans, pratade som vi aldrig hade gjort förut.
Efter ett tag började allt kännas annorlunda, men jag var fortfarande rädd.
Tillslut fick jag orden ur dig, ord jag aldrig trodde att du skulle säga.
- "denhär gången vill jag verkligen satsa på oss två, på riktigt"
Jag blev helt stum, sa han verkligen så? Allt som redan kändes så bra kändes tusen gånger bättre!
Jag var så lycklig och så glad, killen jag hade krigat för i flera år. 

2 januari ♥
Första månaderna tillsammans var helt perfekt, felfria och jag kände mig kärare än någonsin.
Jag spenderade alla mina dagar med dig och jag kände hur min kärlek bara växte mer och mer.
..Men tillsut tog det stopp, och ingen av oss fattade varför!
Vi hörde mindre av oss och vi träffades knappt, jag kan inte fatta hur de kunde bli så?
Att vi träffades så sällan gjorde också att vi började bråka, bråka över ingenting egentligen.
Vi skrek åt varandra, kallade varandra fula saker, vi kunde knappt prata med varandra.
Det hände saker där imellan som jag aldrig trodde skulle hända helt enkelt!

Hur mycket skit vi än har sagt om-och till varandra, hur mycket skit vi två än har gått igenom.
Så kan jag inte sluta älska dig, jag kan heller inte sluta sakna dig så fort vi inte ses!

Du har varit den som jag har kämpat för så länge, du har varit den som har stått mig närmare än någon annan.
Jag kan inte tänka mig ett liv utan dig, det går inte.
Vi har lovat varandra att detta aldrig mer ska hända, vi får inte svika varandra en gång till.
Du är mitt ljus, min styrka. Och utan dig så kan jag inte vara den jag egentligen är!

Denhär helgen har jag spenderat tillsammans med dig,
den helgen har fått mig att verkligen fundera, tänka och inse vad jag borde göra.
Vi har pratat, kramats och allt har verkligen känts så otroligt bra.
På något sätt så har det känns bättre än alla dom andra miljoner gångerna, varför vet jag inte.

Jag är verkligen lycklig med dig, det är verkligen dig jag vill vara med.
Hur mycket skit vi än har tagit från varandra, så hoppas jag idag att vi kan se det som en lärdom.
Det är bara mänskligt att fela, och gör man inte fel så är det svårare att sedan göra rätt!

Jag älskar dig, de vet du. Och jag kommer aldrig släppa taget om dig!