Jag ska bli mamma!

 

Jag vet inte vart jag ska börja, vad jag ska säga och vad jag inte ska säga. 

Jag vill bara skrika ut allt jag tänker och känner, men som vanligt blir det alltid ett himla liv..

 

Jag har fått en speciell gåva, en gåva som jag valt att ta hand om. Även en gåva som jag alltid kommer att finnas för! Det spelar ingen roll hur många som ser ner på mig nu, som tycker det var det dummaste beslutet jag någonsin har tagit osvosv. Listan kan göras lång! Det folk inte förstår är att man ibland MÅSTE tänka på sig själv också. 
För er som undrar så ja, jag är gravid. Har vetat om det i några månader och JA, jag ska behålla barnet. 

 

Jag har tidigare i mitt liv gjort två aborter, en medicinsk och en skrapning vilket inte är det roligaste att göra. Jag gjorde det helt enkelt för att jag inte var redo att bli mamma, jag var inte redo att ta hand om något när jag inte ens kunde ta hand om mig själv. För ca. 1-2 årsen hade jag även mycket cystor på äggstockarna vilket resulterade i att jag blev tvungen att ta bort min ena äggstock, det medför också 50% chans till graviditet och är man så barnkär som jag är så går det inte att sluta tänka på detta.

 

När jag fick reda på min graviditet så blev jag överlycklig samtidigt som jag inte visste vart jag skulle ta vägen och vad jag skulle göra, jag var i en stor chock och sökte tröst hos mina föräldrar som stöttade och hjälpte mig att hitta rätt beslut - gör det du själv känner för, vi stöttar dig oavsätt vad du väljer. 

Det var de båda mina föräldrar sa, självklart vill dom väll att jag ska vänta och det vill nog dom flesta föräldrar innerst inne. Men samtidigt så vet dom ju också vad jag har gått igenom, då vill dom inte "pusha" mig till någonting utan det blir mitt egna beslut. Det tycker jag var bra, jag är nöjd över deras reaktioner och allt det dom gjort och sagt till mig under min graviditet. 

 

Mitt liv har aldrig varit en dans på rosor, och när det väl ordnar till sig med både jobb och min flytt hemifrån så känns allt så himla bra, jag kunde inte välja att ta bort det fina som jag har i inne i mig. Jag valde att ta beslutet att jag ska bli mamma. Folk snackar mycket skit bakom min rygg, folk tar avstånd nu när jag blivit gravid och det finns få av mina "vänner" som faktiskt frågar hur jag ens mår. Jag orkar ärligt inte lägga energi på sådana människor som inte förstår bättre än så! Jag har tagit avstånd nu från massor av människor, man känner när det väl blir dags vilka vänner som är äkta och inte. Vilka bryr sig? vilka frågar hur du mår? vilka kommer plötsligt och ska bli vän med en? även den listan på frågor kan göras lång. Det är både folk som tar avstånd och folk som "beter sig som ens bästa vän" när man blir gravid. Det sistnämnda, vart har ni varit någonstans förut? När jag inte var gravid, varför brydde ni er inte då? Det finns så falska människor i denhär världen..

 

Men åter till graviditeten, jag har somsagt valt att behålla min fina som jag har i magen. Jag mår så himla bra av tanken på att jag inom några månader kommer att vara mamma! Att folk ser ner på mig för att jag inte tex. bor tillsammans med barnets pappa spelar ingen roll. Läste på en nybliven mammas fb för ett tag sen 

- det spelar ingen roll hur mycket du har, det är vem du har vid din sida som räknas

Det stämmer så himla väl, vad folk än säger och gör så kommer denna lilla människa vara det bästa jag någonsin varit med om, jag kommer älska personen förevigt. Jag har en underbar familj, jag har en underbar vän som vet precis vad jag går igenom och sen finns det massor av fina människor runtom som också stöttar mig. 

Mer än så behöver jag inte, för mig kommer det alltid vara så att mitt barn är prio 1. 

 

Jag ber er allihopa, sluta snacka så förbaskat mycket skit när det gäller detta. Sluta spekulera runtomkring och fråga istället MIG! Förstår ni inte att detta har varit bland de jobbigaste beslutet som finns att fatta? Förstår ni också hur jag egentligen känner när folk gör såhär? Låt mig få vara glad, låt mig få visa att jag kan ta hand om mitt barn. Det finns ingen som helst anledning till att ni ens bör yttra er! 

 

Jag vill absolut inte behöva sitta och varken försvara eller förklara något för er, men ni ger mig inget annat val och jag kände någonstans att jag ville få detta skrivet och sagt. Detta är mitt liv just nu, att vänta på att bli mamma! Och tro mig, för mig är detta de absolut bästa jag någonsin har gjort. 

 

 

Starkt gjort gumman! Det här kommer du fixa galant! Pusspuss ♥

Jag själv är en mamma som är utanför normerna. Jag är halvt medveten om vad du går igenom. I alla fall när det gäller skitsnacket är jag rätt van vid. Kanske två olika typer av skitsnack, men skitsnack som skitsnack, det sårar såklart.

Jag tycker det är i alla fall skitkul att du är gravid. Dels för jag vet din kärlek till barn, din sorg över aborterna du berättat om och sedan för att helt enkelt att vi kommer få barn med bara några månaders mellanrum. :)
Fördomar har alla om allt, det får man tyvärr leva lite med. Tycker det är strongt av dig btw att klara av detta "ensam". Själv skulle jag nog inte klara av det som mår dåligt psykiskt nu när Nicklas befinner sig på jobbet bara.

Jag tror du kommer klara detta galant. :)

Men gumman grattis! :D vad glad jag blir för din skull! Jag vet att vi sällan umgås men du vet jag finns om du vill prata eller nått. :) de här kommer du klara fin fint! Stora grattis kramar till dig! :)

Jag är så glad för din skulle Caroline och jag tycker att du gjorde rätt beslut! Du om någon kommer att klara det här!

grattis caroline! vad roligt att du ska få en liten! jag är mycket glad för din skull, det är det finaste som finns att bli mamma. jag tror du kommer klara det galant. ett stort lycka till till sig och bebisen! :)

Grattis Carro :) Trots att jag redan visste om det så blev jag glad av ditt inlägg!

Jag ville bara säga det, och ge dej ett typ visdomsord, eller ett talesätt som kan vara värt att ta till hjärtat!

"Riktiga vänner är dom som dyker upp när andra försvinner"

Tänkte, dom som börjar höra av sej nu, dom kanske visar sej vara bättre vänner än dom som var innan! :)

Lycka till, ta hand om er och ät sundt blablabla ;)
Massa kramar // Jennifer o hundarna

grattis gumman!! va roligt att höra! <3 you're a strong girl! <33 pusss

Grattis:) antagligen så är dom som snackar skit bara avundsjuk, eller så har dom bara inget bättre för sog än att snacka massa skit.
Du är stark som skriver en sån här grej på bloggen eftersom folk kommer ha fördommar men du skiter i det. Och att läsa utav texten kommer du nog bli en bra mamma:) ville bara ha det sagt så du även får in det positiva folk tycker:)